Ska friheten beskäras?

I SKRIVANDE STUND har de nationella riktlinjerna för tandvård kommit. Jag ser fram emot att borra ner mig i denna spännande materia.

Det är bra att Socialstyrelsen har reviderat och kompletterat de riktlinjer som togs fram 2011. Samtidigt blir jag lite orolig över underrubriken då den markerar riktlinjernas syfte, ”stöd för styrning och ledning”. Då börjar jag fundera på i vilken utsträckning jag som legitimerad tandläkare är mottagare jämfört med vårdgivaren eller andra beslutsfattare.

Socialstyrelsen ska tillhandahålla metoder, tillvägagångssätt och modeller för hur vi på bästa sätt ska kunna hantera tillstånd och diagnoser för att därigenom kunna arbeta på ett patientsäkert sätt i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi vill arbeta med kvalitet och strävar alltid mot att utföra så optimal vård som möjligt. 

Ibland sätter vi som behandlare vår prägel på terapival utifrån våra egna preferenser och erfarenheter. Självklart i samråd med patienterna. Det tillåts vi göra som självständiga behandlare med stöd av vår tandläkarlegitimation. Här upplever jag att det börjar skava. Innebär de nya riktlinjerna att den frihet som jag hittills känt ska beskäras?

SEDAN LÄNGE SER VI att många tandläkare hamnar i en miljö där utvecklingsmöjligheterna och självbestämmandet är begränsat. Fortbildning och reflektion är något som får hanteras på fritiden.

Enligt mitt förmenande är det arbetsgivarens uppgift att säkerställa att deras medarbetare hålls uppdaterade samt får möjlighet att utvecklas och arbeta med de senaste metoderna och materialen.

VI VILL ARBETA SJÄLVSTÄNDIGT baserat på den legitimation vi har men det kan uppstå en konflikt om vårdgivaren detaljstyr i allt för hög utsträckning.

Det må vara kostnadseffektivt och tryggt att någon annan leder och fördelar det odontologiska arbetet men jag anser inte att den akademiska utbildning som jag har stimuleras i en sådan miljö. Det vore olyckligt om arbetsgivare eller andra beslutsfattare uttrycker en äganderätt eller ett tolkningsföreträde över dessa riktlinjer.

DET FINNS EN KRAFT och ett stort kunnande hos tandläkarna i Sverige idag och den kan man sannolikt ta tillvara om man låter dessa ta del av varandras kompetens på olika sätt.

Jag förväntar mig att vårdgivare och andra beslutsfattare underlättar och uppmuntrar diskussion och samtal bland de verksamma tandläkarna kring givna riktlinjer.

Chaim Zlotnik
Ordförande
Tjänstetandläkarna